Borgerliga ideal

Den stora skadan är att de borgerliga idealen försvann -68.

På nätet har jag ofta i kommentarsfälten ”tjatat om” att orsakerna till dagens problem med svag ekonomisk utveckling, grov brottslighet, vård, skola och omsorg synonyma med köer går att koppla till att de borgerliga idealen eller dygderna inte längre gäller på samma sätt som tidigare. I den här artikeln preciserar jag de borgerliga idealen.

Många av idealen försvann alltså med 1968 års studentrevolt – och då försvann också en världsunik effektivitet grundad på de borgerliga dygderna.

1968 års vänsterrevolt omfattade en klick av studenter och kulturarbetare. Revolten blev mycket uppmärksammad av media – det var en medial julafton. Till viss del påhejade medierna också skeendet.
Revoltörerna var mycket långt ifrån en folklig uppbackning. De flesta studenter gick in för att klara sina studier. Ironiskt nog började först en studentrevolt i Polen i mars -68 men då mot det kommunistiska systemet. I väst, med start i Frankrike, var det motsatsen som gällde; man protesterade för kommunism mot kapitalism och borgerlighet.

68:orna i Sverige ville ta över företagen; socialisera rubbet. Det upplevda förtrycket som borgerligheten (och kapitalisterna) representerade skulle krossas. Det inkluderade i hög grad en uppgörelse med borgerlighetens avarter såsom skenhelighet/dubbelmoral, prudentlighet, inskränkthet, beskäftighet och förnäm attityd gentemot arbetarklassen. Borgarna såg sig som bättre än arbetarna. Välgörenhet uppfattades som någon form av allmosor som man skulle tvingas att stå och bocka för.

Om bortdrivande av dessa mindre smickrande borgerliga karaktärsmässiga svagheter finns det inte mycket att säga, men det som var olyckligt och som är min tes, är att detta har höggradigt lett till västerlandets problem, i alla fall när det gäller vårt land. När badvattnet med odygderna kastades ut följde tyvärr också de goda borgerliga dygderna med ner i slasken.
Plötsligt fanns det inte längre en teater eller knappast en bok som prisade goda mänskliga dygder. Allt var borgarnas fel och på den vägen har det varit.
Idag har den heterosexuella vite mannen övertagit borgarnas och kapitalisternas roll som vänsteretablissemangets hatobjekt nummer ett.

Borta är borglighetens fokus på civiliserat sätt, flit, ärlighet, bildning (dagens ledare är inte bildade), rättrådighet, pliktkänsla, äganderätt, tacksamhet, patriotism, ordning och reda, familj, göra rätt för sig, disciplin, lag och ordning, moral, skam, artighet, entreprenörskap, rationalitet och förnuftstro etc.
De handlar alltså om arbetsmoral, samhällsmoral, maner, bildning, personlig resning och solidaritet med familj och land.
På dessa dygder kan vilket samhälle som helst bygga sig en framgång.

Om befolkningarna i u-länderna ser till att de har dessa dygder skulle de per definition bli av med sina problem och få uppleva västvärldens välsignelser;
att kunna få hjälp vid krämpor, att kunna ta semester, att kunna leva komfortabelt med vatten, värme och avlopp, att bli försörjd som pensionär.
Förmodligen grämer man sig inte så mycket över detta, annars borde man väl ha agerat. Att gå ”all in” på borgerliga dygder kan svårligen misslyckas.

Socioekonomiskt utsatta områden skulle också må väl av borgerliga dygder. De positiva följderna av att uppföra sig väl, inte gapa och skrika på nätterna, att inte stå andra till last, att inte skräpa ner och att i alla lägen gå in för att vara ärlig skulle ha avgörande betydelse för vilket socioekonomiskt utsatt område som helst. Det var något av detta som Alexander Bard torgförde och som gav upphov till så starka reaktioner bland vänsteretablissemanget. Folkligt torde Bards åsikter ha stark förankring.
Det leder till den ofta ställda frågan;
- vad kom först? De socioekonomiskt utsatta områdena eller utsatta människor (fjärmade från borgerliga dygder) som på så sätt skapade socioekonomiskt utsatta områden?

Befolkningarna i västvärlden har låtit sig förföras eller snarare indoktrinerats av 68:ornas utlöpare vilket idag är den PK-ism som för tillfället är fullt upptagen med att bryta ner uråldriga biologiska könsroller, värna brottslingar väl och ve som en del i ett godhetsideal. Massinvandring och mångkultur ingår också i denna narcissistiska feel good strävan, liksom en odisciplinerad skola med lågt ställda krav på eleverna, en förment rättssäkerhet för invandrade värstingar som går före stävjande av vardagsbrotten, nedvärdering av svensk kultur som ett led i att få till stånd en gränslös drömvärld baserad på en PK-baserad världsregering o.s.v.

Att leva borgerligt förpliktar. Det är ansträngande. I ett sådant samhälle får de lata mindre framgång. 68:ornas inställning kan ses ur det perspektivet. De ville komma fram till grytorna via socialisering. Fram kom de: till institutionerna och till kulturen. Kändisar som Jan Guillou, Göran Rosenberg, Robert Aschberg bär syn för sägen. Den senare verkar nu som någon slags PK-folkgranskare, miljonär som han är och knackar dörr och frågar folk varför de är så förbannade över utvecklingen och därmed uttrycker sig olämpligt. Nu är han vald som ordförande för publicistklubben. Se denna paradox som något slags PK-istiskt klimax.

Konservatism är ett ord som har mer negativ klang än positiv klang. Ordet associeras med förlegade levnadssätt och ett klassamhälle. Ordet är därmed mindre bra att bruka. Borgerlighet skulle därför ersätta konservatism som begrepp och fram skulle då tre ideologier träda; socialism, liberalism och borgerlighet.
Denna min åsikt om att det behövs en renässans av borgerliga dygder står före all annan önskan till förändring; såsom att bryta sönder kopplingen mellan politikerna och det välfärdsindustriella komplexet. Borgerliga dygder såsom rationalitet och förnuft medför detta automatiskt.
Andra borgerliga dygder såsom familj, anständighet, skam, straff, entreprenörskap och äganderätt appellerar också till invandrare. Sammantaget är de nog många av dem mer borgare än PK-ister men de har blivit bortklemade av godhetsknarkarna och röstar nu efter den färg där bidragen hägrar mest.

Vägen till en övergång till borgerlig ideal är att public service får en kraftfull konkurrent som baserar sin nyhetsvärdering på de borgerliga dygderna, en kanal som ser ett nyhetsvärde i att på bred front diskutera invandringens katastrofala ekonomiska konsekvenser bl.a. orsakat av kravlös inställning till att göra rätt för sig. En kanal som ser det som första rangens nyhet att en domstol dömer en man till fängelse för dödligt nödvärn inför en paranoid av personen uppfattad som dödligt farlig våldsverkare, en kanal som ser det som en nyhet att Sverige tydligen saknar institutioner som kan ta hand om våldsbenägna människor som förpestar tillvaron för medborgare. Borta är snyftreportage kring utsatta brottslingar, reportagen handlar istället om hur att få dessa att skärpa till sig.
En nyhetskanal som reagerar på frånvaron av disciplin inom skolan och som gör stora nyheter kring händelser runt detta i skolvärlden. Entreprenörer och deras framgångar lyfts fram, kulturarbetare och förortsrappare kommer i skymundan.
Det blir ett stort nyhetsvärde när äldrevården nedprioriteras samtidigt som man satsar hårt på att bli betraktad som humanitär stormakt.
När pandemin kom med döden kunde man inte fixa fram syrgas till de äldre. Då jagas de ansvariga. Ansvar, rationalitet och förnuft saknades.

Fastslå de borgerliga dygderna och kör på dem och Sverige kommer på rätt köl igen.

Åke Thunström. Västerås 5 nov 2020