Yttrandefriheten - och dess försvarare

Inlagt av Torbjörn Johnson tors, 12/08/2022 - 19:36

 

”Det är en paradox att alla diktatorer stigit till makten på yttrandefrihetens stege. Strax efter att ha uppnått makten har varje diktator undertryckt alla andras yttrandefrihet” Herbert Hoover.

”Frihet är ett stormande hav; bara ängsliga människor föredrar tyranneriets stillhet” Thomas Jefferson

En hyllning till yttrandefrihetens riddare

Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsgrundlagen är kanske de två viktigaste fundamenten i Sveriges demokrati. Inget annat land har en äldre tryckfrihetsförordning. Den är från år 1766. Då infördes också offentlighetsprincipen!

I Sverige har man rätt att tycka och säga nästan vad man vill. Man har rätt att uttrycka sin åsikt i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad som inte är tillåtet, som till exempel att förtala eller kränka en annan person.

Yttrandefriheten är grunden för en fungerande demokrati. Man kan inte förbjuda att vissa åsikter framförs, då sätter man demokratin ur spel   För att demokratin ska fungera måste vi tillåta och acceptera väldigt långtgående yttrandefrihet.

Men den är redan inskränkt i 1991 års revidering av lagen. Yttrandefrihetsbrotten är begränsningar i yttrandefriheten, till exempel gällande hets mot folkgrupp. 
Flera partier arbetar aktivt för att inskränka den ytterligare bl a S, V och Mp. Allvarligare är att den så kallade oppositionen inte heller tycker det är viktigt.

”Justitieminister Morgan Johansson ger sig inte. Justitieministern vill på fullt allvar, i strid mot regeringens tidigare avlagda löften om att vara den fria journalistikens främsta försvarare bakom ryggen på alla och envar införa en omfattande form av censur av rättsliga dokument för hela den svenska befolkningen." (Citat Ledarsidorna.se)

Det fria ordets modiga män.

Det finns idag två exempel på modiga försvarare av yttrandefriheten: 
Den ene, Lars Vilks konstnär, professor och samhällsdebattör. Han är vida känd i Sverige och Norden. 

Den andre, Dan Park, en föga känd gatukonstnär.

Lars Vilks
2007 publicerades rondellhunden i Nerkes Allehanda. Efter detta följde dödshot och attacker mot honom. Han har försvarats mycket ljumt i svenska media sedan dess. Väldigt ofta har åsikter framförts att han får skylla sej själv som provocerar och varför ska samhället betala för hans skydd (bland annat SR:s Täppas Fogelberg).

Det otäcka är att medier som Expo, Aftonbladet, DN, SDS, UNT,... vände på debatten och menade att han var antimuslimsk ”islamofob”.  De ifrågasatte Vilks omdöme och hans egentliga motiv. Ingen, säger ingen, försvarade honom ens med argumenten att ”jag gillar inte vad han uttrycker, men jag försvarar fullständigt hans rätt att uttrycka sej”. Ännu mindre att han hade rätt. Istället belastade man honom med ännu fler ”rasistiska” drag.
Yttrandefrihet ja, men...

Dan Park
Är en annan historia. Gatukonstnär, vegan och provokatör. Han har skrivit och målat provocerande  målningar. Till skillnad från Lars Vilks är han ytterligt provocerande, inte särskilt känd och därmed har han lite stöd från allmänheten. Han förbjöds att ställa ut på Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö. För sina alster dömdes Dan Park till 4 månaders fängelse och Henrik Rönnquist till dagsböter för hets mot folkgrupp. Parks ”konst” visades därefter i Folketingets lokaler på Christiansborg i Köpenhamn! Orsaken till att han fick ställa ut var bl a att hans verk censurerats i Sverige. 

Dan Parks konst och uttalanden är otrevliga och säkert kränkande. Men man måste i ett land, som hävdar yttrandefrihet, också tillåta detta och sedan argumentera emot de framförda åsikterna. En yttrandefrihet endast om du har godkända åsikter är inte yttrandefrihet. Varje begränsning är en allvarlig inskränkning. 

Vi har redan en mycket otäck och helt laglig begränsning av yttrandefriheten. Denna är rädsla för att utsättas för påtryckningar från makten dvs politiker, stat, MSM och även arbetsgivare. Detta leder till den kanske allvarligaste konsekvensen av en begränsad yttrandefrihet i ett samhälle som tar stryptag på oliktänkande. Samhällsfarliga och allmänna problem går inte att debattera och därmed går det inte att hitta någon lösning. Finns det inget problem, kan det naturligtvis inte finnas någon lösning.

Våld mot det fria ordet.

Kritik mot eller skymf av religion är en del av vår yttrandefrihet (blasfemilagen upphävdes helt 1970). 
Att häda kristendomen är inte bara tillåtet utan också understött av etablissemanget, till exempel Ecco Homo. Det förhåller sej helt annorlunda med islam. Skarp kritik av islam är helt omöjlig i det offentliga rummet. Troende muslimer blir inte bara kränkta utan begår våldshandlingar mot otrogna som hädar islam och koranen. En religion är ingen folkgrupp och därmed borde stat och myndigheter ovillkorligen stötta de som kritiserar islam. Men istället framförs kritik och hat mot de som rättmätigt är kritiska mot en intolerant religion! 

Flera exempel finns på hur denna medietystnad eller självcensur leder till inskränkning av det fira ordet. Alla känner till det hemska våldsbrottet, som begicks av Breivik i Norge. Det rapporterades oupphörligt om detta under flera års tid. Men hur många känner till svenskarna Mohamed Belkaid och Osama Krayem? Båda hade huvudroller vid terrordåden i Paris (130 döda) och Bryssel (35 döda, 340 skadade). 

Ingen är väl rädd idag för att ett terrornätverk kring Breivik ska utlösa terrordåd? Men vad är effekten av att terrordåd genomförs gång på gång av islamister? Jo rädsla, med ytterligare inskränkning av det fria ordet. Terrorbrott mot friheten och det fria ordet. Det är också syftet från islamisterna.

Man kan verkligen säga att ”Mord står mot ord!”.

Vad har yttrandefriheten för värde om den inte får användas när någon blir kränkt? Vad har yttrandefriheten för värde om den bara stöds om åsikterna stämmer med maktens?

Åsiktskorridoren leder till en allvarlig urgröpning av yttrandefriheten.  Bland de många offren för ”korridoren” kan Gunnar Sandelin nämnas, som var aktad journalist på SVT och presschef på BRIS, fram till att han började starkt kritisera den förda migrationspolitiken. Då slog makten till och gjorde det fullständigt omöjligt för honom att publicera i något av de ”officiella” medierna. Han fick i år det danska yttrandefrihetspriset instiftat av Danska Tryckfrihetssällskapet.

 ”Vägen till helvetet är kantad av ”goda” föresatser”

Olof Sundin, professor i i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds Universitet, skriver att skolan inte bara ska uppfostra eleverna i källkritik utan också lära sej källtillit så att man inte blir en klimatförnekare!  Detta är precis som i äkta kommunistländer. Där bär alltid staten på sanningen! Helt vidrigt uttalat av en universitetsprofessor, där fri forskning borde vara att med kunskap ifrågasätta påståenden och ”sanningar”.   Speciellt offentliga ”sanningar” framförda av den politiska makten.

Källtillit är alltså att ha okritisk tilltro till stat, politiker, myndigheter och MSM när det gäller samhällsviktiga och kanske samhällsomstörtande problem som till exempel pandemin, de förödande skogsbränderna, orsaken till ”gängkriminalitet”, polisens och rättsväsendets totala förfall...
Källtillit är ett manipulativt och propagandistiskt intrång på yttrandefriheten. Detta används nu i en del skolor som undervisningsmaterial. 

Det fria ordet. Finns det?

Det verkar som de flesta i Sverige har en fullständig källtillit till public service och MSM. De varken förstår eller ids försöka förstå att när man begränsar yttrandefriheten, då försvinner demokratin. Det är konformism att inte våga tänka en egen tanke och att tycka det är otrevligt att ifrågasätta ”sanningar” utbasunerade av åsiktsmakten.

Någon skrev nyligen: Motsatsen till mod är, inte feghet, utan konformism.

Därför måste vi, som vill ha yttrandefrihet, hylla dessa frihetens riddare även om vi inte alls sympatiserar med deras åsikter eller agerande.

P.S. ”Choisis ton camp: Liberté de penser ou liberté de tuer.” (Välj ditt läger: frihet att tänka eller frihet att döda). Uttalande efter terrormorden på ledningen i vänstertidningen Charlie Hebdo, 2015.

Visa din uppskattning och belöna författaren. Klicka på tummen och starta ditt Fria Media Supportkonto (FMS) hos MediaLinq.

Författare:

Mats Olofsson 2020-12-27